När vi, så att säga, flyttade in i detta märkliga hus hade vi till en början endast tillgång till det vi kallar för 1700-talsdelen. Den andra delen hade gjorts om till en lägenhet, där Christian Axel Nilsson – chef för Röhsska museet – bodde fram till 1990-talet. Vi behövde en mindre känslig del för vår verksamhet och brukade smygtitta in och prata med byggarbetarna, som använde lägenheten som förvaring och lunchrum. När det bestämdes att vi skulle få använda även den delen, städade de den noggrant och kom, innan de lämnade, fram och hälsade adjö med glimten i ögat:
“Varsågoda, allt är rent – och här är något som kan vara av intresse, som vi hittade.”
Detta var buren. Och bara början på historien. Vad som sedan har utspelat sig kring buren hade vi aldrig kunnat föreställa oss. Att verkligheten överträffar fantasin är sant.
Thomas Norlander knackade på dörren. Han presenterade sig som skådespelare och manusförfattare – lång och slank, med silverfärgat hår i hästsvans, en elegant käpp (som visade sig dölja ett svärd) och en djup, stark röst:
“Glöm Lars Gathenhielm, det är Norcross som är piraten! Lars ville ha pengar och makt, men Norcross, han var en riktig frihetskämpe!”
Och så blev det att vi började rota i historien. Buren, den verkade på något sätt vara kopplad till denne pirat.
John Norcross, som var en trogen jakobit och katolik, kom som flykting till Göteborg i januari 1716. Samtidigt kom ett tjugotal andra skottar till staden, bland dem Chalmers och Carnegie; namn som senare skulle sätta tydliga avtryck i Göteborgs historia. Norcross fann snabbt sin plats bland Gathenhielms kapare och tog värvning som kapten i Karl XII:s armé. Han blev också kapten i Karl XII armé, var dödsdömd tre gånger och tillbringade över 30 år i fångenskap.
“Jag avskyr den sortens människor. Gå vart du vill, jag bryr mig inte om dig.” Så ska Lars Gathenhielm, ha avfärdat John Norcross efter ett gräl. Men deras vägar korsades flera gånger, och Norcross liv blev till slut lika mytomspunnet som hans svenska vapenbröders.
John Norcross var en brittisk kapare och äventyrare som under början av 1700-talet verkade tillsammans med Lars och Ingela Gathenhielm i Göteborg. Våren 1717 befann han sig mitt i skeendena. Nils Nilsson, Gathenhielms kusin och en av hans närmaste män vid skrivbordet och ute till havs, hade då skaffat fler fartyg från Frankrike; däribland den 36-kanoners fregatten Le Comte de Mörner, inköpt som ersättning för Älvsborg som tidigare gått förlorad till havs. Fregatten ställdes under Norcross befäl, medan Nils Nilsson själv fick ta kommandot över brigantinen Siöblad.
Det var en orolig tid. Nyheten om Karl XII:s död bekräftades i de offentliga tidningarna. Samtidigt berättades om baron Görtz gripande och att:
”Kommendör Gathenhielms och kapten Norcross’ husgeråd har beslagtagits, liksom även ett pris har satts på den senares huvud tills man kan överlämna honom, antingen levande eller död.”
Trots hotbilden försökte Lars Gathenhielm knyta Norcross närmare sig. Han erbjöd honom sin syster i giftermål, med två betydande fartygsandelar som hemgift. Norcross skriver i sina memoarer:
“Hur märkligt är det ändå, att det ostadiga hjärtat avskyr och vänder sig bort från det som leder till sann lycka. Det slår mig hur mycket nöd och sorg jag hade kunnat undvika om jag då hade lyssnat till mina goda vänners råd. Jag avvisar alla goda råd och erbjudanden, och handlar enbart efter min egen inbillade visdom, och ger mig ut på världens vidsträckta, stormiga hav, där ovisshet och dagliga bekymmer är mina enda följeslagare, där jag i stället hade kunnat njuta av stillhet, söt fred och vila. Om någon frågar varför jag inte lät mig ledas, svarar jag: Därför att jag var hänförd av den oemotståndliga drift som ofrånkomligen leder även den mest förståndige till hans synliga undergång.”
Det verkar som om Norcross visste att han gick mot sin egen undergång, men friheten han jagade var viktigare än tryggheten han kunde ha haft.
Den bur som blev hans grav
John Norcross var känd för sina många rymningar från fängelser. Hans skicklighet i att undkomma myndigheternas grepp blev nästan legendarisk. Men till slut tröttnade man på hans upptåg. Efter att han återigen protesterat mot att hållas inspärrad som en fågel i bur, byggdes en specialdesignad, fågelburliknande fängelsecell för att hålla honom fången. Det var i denna bur, ett fängelse som symboliskt speglade den frihet han hela livet jagat, som Norcross till slut dog.
Buren som kopplas till John Norcross är idag en del av Gathenhielmska husets berättelser och har på något sätt dykt upp insydd i det nutida. Vi har fortfarande inte fått någon förklaring till hur buren kom hit och varför. Men den liknar en kopia av Norcross bur och har verifierats av personal på Kastellet i Köpenhamn, där originalburen finns.
Har du hört talas om John Norcross?
Vi vill gärna veta mer om John Norcross och hans liv. Har du historier, anekdoter eller familjeminnen kopplade till honom eller andra kapare i området? Dela gärna med dig. Skicka din berättelse till oss via hello@flockmyller.se.
FOTO: Visning av buren för Nätverket den Nordiska Trästaden
People’s History of Gathenhielmska ägde rum i samarbete med Riksantikvarieämbetet